[embedded content] Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta. Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms episka mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. Med starka beröringspunkter till mitt eget liv, är den en av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes It’s Probably Me
Lars Pålsson Syll writes Peut-on encore écouter de la musique?
Lars Pålsson Syll writes Days Like This
Lars Pålsson Syll writes Rolling in the deep
Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta.
Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms episka mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. Med starka beröringspunkter till mitt eget liv, är den en av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.