by Sydsvenskan — grodors plums och ankors plask på ledarsidan I Sydsvenskans huvudledare kunde vi tidigare i år läsa följande: Gång på gång framhåller [73-punkts]överenskommelsen också att fokus ska ligga på kvalitet — inte driftsform — i den politiska styrningen av olika välfärdstjänster. Detta är givet ur liberalt perspektiv. Trots de brister som finns inom vissa verksamheter har avregleringarna på det hela taget gett medborgarna bättre service, utbud och valfrihet som få idag lär vara beredda att avstå från. Herre du min milde! Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2020. När man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom den svenska välfärdssektorn anfördes ofta som argument för privatiseringarna att man skulle slippa den
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Politics & Society
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Ekonomisk politik och finanspolitiska ramverk
Lars Pålsson Syll writes The discontent that gave Trump the victory
Lars Pålsson Syll writes Svensk miljöpolitik år 2024
Lars Pålsson Syll writes Problemen med Riksbankens oberoende
Sydsvenskan — grodors plums och ankors plask på ledarsidan
I Sydsvenskans huvudledare kunde vi tidigare i år läsa följande:
Gång på gång framhåller [73-punkts]överenskommelsen också att fokus ska ligga på kvalitet — inte driftsform — i den politiska styrningen av olika välfärdstjänster.
Detta är givet ur liberalt perspektiv. Trots de brister som finns inom vissa verksamheter har avregleringarna på det hela taget gett medborgarna bättre service, utbud och valfrihet som få idag lär vara beredda att avstå från.
Herre du min milde! Och detta grodors plums och ankors plask ska man behöva läsa år 2020.
När man på 1990-talet påbörjade systemskiftet inom den svenska välfärdssektorn anfördes ofta som argument för privatiseringarna att man skulle slippa den byråkratiska logikens kostnader i form av regelverk, kontroller och uppföljningar.
Konkurrensen — denna marknadsfundamentalismens panacé — skulle göra driften effektivare och höja verksamheternas kvalitet. Marknadslogiken skulle tvinga bort de ‘byråkratiska’ och tungrodda offentliga verksamheterna och kvar skulle bara finnas de bra företagen som ‘valfriheten’ möjliggjort.
När den panglossianska privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm, tror tyvärr politiker och ledarskribenter att just det som man ville bli av med – regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll – skulle vara lösningen.
Man tager sig för pannan – och det av många skäl!
För ska man genomföra de åtgärdspaket som förs fram undrar man ju hur det går med den där effektivitetsvinsten. Kontroller, uppdragsspecifikationer, inspektioner m m kostar ju pengar — och hur mycket överskott blir det då av privatiseringarna när dessa kostnader också ska räknas hem i kostnads- intäktsanalysen? Och hur mycket värd är den där ‘valfriheten’ när vi ser hur den gång på gång bara resulterar i verksamhet där vinst genereras genom kostnadsnedskärningar och sänkt kvalitet?
Ansvariga socialdemokratiska politiker — och inte minst Göran Persson, Kjell-Olof Feldt och alla andra som i deras fotspår glatt traskat patrull — har i decennier hänsynslöst och med berått mod låtit offra den en gång så stolta svenska traditionen av att försöka bygga en jämlik skola och vård för alla!
Till skillnad från i stort sett alla andra länder i världen har den svenska socialdemokratins ledning gjort det möjligt för privata företag att göra vinst på offentligt finansierad undervisning och vård. Och när borgerliga regeringar ytterligare stimulerat privatiseringsvågen har socialdemokraterna bara tigit och varit passiva. Och detta trots att det hela tiden funnits ett starkt folkligt motstånd mot att släppa in vinstsyftande privata företag i välfärdssektorn.
Socialdemokratin har idag har historiskt låga väljarsiffror. Mot den här bakgrunden får detta få att förvånas. När man för en politik som främst slår mot den grupp av människor man påstår sig värna om, är det inte så konstigt att väljarna flyr.
Att socialdemokratin fortsätter bidra till skolans och vårdens urholkning med sitt stöd för privata vårdföretag och friskolor och deras vinstuttag är så klart inte den enda anledningen. Men säkert en av de viktigare. Ett tydligare självmål inom politiken är svårt att hitta.