Fadime Sahindal

by
Lars Pålsson Syll
My articles My siteAbout meMy booksMy videos
Follow on:Twitter

Till Fadime Sahindal, född 2 april 1975 i Turkiet, mördad 21 januari 2002 i Sverige

I Sverige har vi länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism. Om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om normativ multikulturalism. Att acceptera normativ mångkulturalism, innebär att också tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter – och därigenom indirekt blir till försvar för dessa gruppers intolerans.

Den normativa mångkulturalismen innebär att individer på ett oacceptabelt sätt reduceras till att vara passiva medlemmar av kultur- eller identitetsbärande grupper. Men de som i vårt samhälle visar att de inte respekterar andra människors rättigheter, kan inte räkna med att vi ska vara toleranta mot dem.

Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant.

DE DÖDA

De döda skall icke tiga men tala.
Förskingrad plåga skall finna sin röst,
och när cellernas råttor och mördarnas kolvar
förvandlats till aska och urgammalt stoft
skall kometens parabel och stjärnornas vågspel
ännu vittna om dessa som föll mot sin mur:
tvagna i eld men inte förbrunna till glöd,
förtrampade slagna men utan ett sår på sin kropp,
och ögon som stirrat i fasa skall öppnas i frid,
och de döda skall icke tiga men tala.

Om de döda skall inte tigas men talas.
Fast stympade strypta i maktens cell,
glasartade beledda i cyniska väntrum
där döden har klistrat sin freds propaganda,
skall de vila länge i samvetets montrar.
balsamerade av sanning och tvagna i eld,
och de som redan har stupat skall icke brytas,
och den som tiggde nåd i ett ögonblicks glömska
skall resa sig och vittna om det som inte brytes,
för de döda skall inte tiga men tala.

Nej, de döda skall icke tiga men tala.
De som kände triumf på sin nacke skall höja sitt huvud,
och de som kvävdes av rök skall se klart,
de som pinades galna skall flöda som källor,
de som föll för sin motsats skall själva fälla,
de som dräptes med bly skall dräpa med eld,
de som vräktes av vågor skall själva bli storm.
Och de döda skall icke tiga men tala.

                                           Erik Lindegren