Fyra viktiga drag är gemensamma för de olika rörelserna: Centrala idéer förklaras inte. Grunderna för en övertygelse anges inte. Framställningen av läran har en språklig stereotypi … När det gäller åberopandet av lärofäder råder samma stereotypi — ett begränsat antal namn återkommer. Heidegger, Foucault, och Derrida kommer tillbaka, åter och åter … Till de fyra punkterna vill jag emellertid … lägga till en femte: 5. Vederbörande har inte något väsentligen nytt att framföra. Överdrivet? Elakt? Tja, smaken är olika. Men smaka på den här soppan och försök sen säga att det inte ligger något i den gamle lundaprofessorns karakteristik … The move from a structuralist account in which capital is understood to structure social relations in relatively homologous ways to a view of
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Theory of Science & Methodology
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Randomization and causal claims
Lars Pålsson Syll writes Race and sex as causes
Lars Pålsson Syll writes Randomization — a philosophical device gone astray
Lars Pålsson Syll writes Keynes on the importance of ‘causal spread’
Fyra viktiga drag är gemensamma för de olika rörelserna:
- Centrala idéer förklaras inte.
- Grunderna för en övertygelse anges inte.
- Framställningen av läran har en språklig stereotypi …
- När det gäller åberopandet av lärofäder råder samma stereotypi — ett begränsat antal namn återkommer. Heidegger, Foucault, och Derrida kommer tillbaka, åter och åter …
Till de fyra punkterna vill jag emellertid … lägga till en femte:
5. Vederbörande har inte något väsentligen nytt att framföra.
Överdrivet? Elakt? Tja, smaken är olika. Men smaka på den här soppan och försök sen säga att det inte ligger något i den gamle lundaprofessorns karakteristik …
The move from a structuralist account in which capital is understood to structure social relations in relatively homologous ways to a view of hegemony in which power relations are subject to repetition, convergence, and rearticulation brought the question of temporality into the thinking of structure, and marked a shift from a form of Althusserian theory that takes structural totalities as theoretical objects to one in which the insights into the contingent possibility of structure inaugurate a renewed conception of hegemony as bound up with the contingent sites and strategies of the rearticulation of power.