Hur får vi en mer likvärdig skola?

by
Lars Pålsson Syll
My articles My siteAbout meMy booksMy videos
Follow on:Twitter

Hur får vi en mer likvärdig skola?

Utredningen om en mer likvärdig skola lämnar i dag förslag om ett förändrat skolval och en förändrad resurstilldelning till skolan för att alla elever ska få samma chans. Den övergripande slutsatsen är att staten behöver ta ett större ansvar för att skolan ska bli mer likvärdig …

En viktig förklaring till den ökade skolsegregationen är den allt större boendesegregationen men skolvalet och den ökade andelen elever i fristående skolor har bidragit till utvecklingen. Sett ur skolans hela uppdrag är allsidigt sammansatta skolor och klasser väsentligt. Skolans funktion kan beskrivas i termer av kvalifikation för arbetsliv och för ett aktivt samhällsliv, socialisering och personlig utveckling. Allsidigt sammansatta skolor och klasser ger goda möjligheter för alla elevers utveckling i samtliga avseenden och stärker skolans demokratiska roll som mötesplats. Det är centralt att alla elever går i skolor som håller hög kvalitet.

Internationellt sett är den svenska grundskolan som helhet relativt likvärdig och skolsegregationen begränsad. Detta beror dock i hög grad på att svensk grundskola är sammanhållen relativt högt upp i åldrarna. Svensk skola är däremot internationellt sett endast medelmåttig vad gäller att klara det så kallade kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socio­ekonomiska förutsättningar och vad värre är, utvecklingen går åt fel håll. Skolsegregationen ökar, vi ser tecken på minskad likvärdighet och att skolan klarar det kompensatoriska uppdraget allt sämre. Detta är allvarligt och en utveckling som måste brytas.

Utredningens analyser av skolors resurser per elev visar på mycket stora skillnader mellan olika delar av landet. Skolor i en del av landet har dubbelt så stora resurser tillgängliga per elev som skolor i en annan. Det kan finnas helt rimliga förklaringar till varför skillnaderna är stora, till exempel påverkar glesbygdsgrad, lokalt löneläge och elevernas förutsättningar kostnaderna. Utredningen finner dock att endast ungefär hälften av variationen mellan kommuner förklaras av de faktorer som utredningen prövat. Det faktum att till exempel kommunens finansieringsförmåga får genomslag i sambandsanalyserna utgör ett tydligt problem i ett likvärdighetshänseende.

Björn Åstrand

I Sverige år 2020 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster — vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. Dessa smarta välfärdsplundrare har överlag en högre lönsamhet än näringslivet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.

Många är med rätta upprörda och de som är kritiska till privatisering av vård och skola har haft gyllene tillfällen att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.

Men så har inte skett. Istället har det kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner. När nu privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så tror man att just det som man ville bli av med — regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll — skulle vara lösningen.

Ett flertal undersökningar har på senare år  visat att det system vi har i Sverige med vinstdrivande skolor leder till att våra skolor blir allt mindre likvärdiga — och att detta i sin tur bidrar till allt sämre resultat. Ska vi råda bot på detta måste vi ha ett skolsystem som inte bygger på ett marknadsmässigt konkurrenstänk där skolor istället för att utbilda främst ägnar sig åt att ragga elever och skolpeng, utan drivs som icke-vinstdrivna verksamheter med kvalitet och ett klart och tydligt samhällsuppdrag och elevernas bästa för ögonen.

Sverige har varit internationellt unikt genom att tillåta vinstuttag i friskolor. En lagändring skulle här innebära att Sverige i likhet med andra länder omöjliggör vinstutdelning på friskolor finansierade med offentliga medel. Detta skulle också innebära att vi får en lagstiftning som går hand i hand med vad svenska folket tycker, eftersom opinionsundersökningar gång visat att en klar majoritet anser att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera hela överskottet i skolan.

Man ska komma ihåg att det striden gäller egentligen inte är om verksamheter får gå med vinst eller inte, eftersom en vinst — ett överskott — som återinvesteras i verksamheten är en förutsättning för att skolor ska kunna överleva och utvecklas på sikt. Vad striden gäller är vinstdelning — om vinsten ska få lov att lämna verksamheten i form av t. ex. aktieutdelning. Detta avspeglas också i val av bolagsform och vilka aktörer skolföreträdare värnar. De som prioriterar lönsamhet och finansiärer, väljer ofta att driva verksamheten i bolagsform eftersom det underlättar för externa finansiärer att få avkastning på satsat kapital. De flesta av dagens friskolor drivs i bolagsform och de största skolkoncernerna ägs numera av riskkapitalbolag vars huvudsakliga syfte är att förvärva företag för att så snart som möjligt avyttra dem med vinst.

Vi vet idag att friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och dåliga skolresultat, och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande. I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinst och vinstutdelning som främsta ledstjärnor

De politisk partierna måste droppa sina ideologiska skygglappar och inse att en och annan helig ko måste slaktas om vi ska få rätt på svensk skola. När skolfakta sparkar så får man vara så god att ändra kurs – även om det eventuellt skulle stå i strid med ideologin. När ska de politiska partierna gemensamt våga ta det steget? Ska vi verkligen behöva vänta tills nästa PISA undersökning åter igen pekar på svensk skolas katastrofala utförsåkning?

Jag har sagt det förr — och jag säger det igen: kommunaliseringen av skolan är den största floppen någonsin i svensk utbildningspolitisk historia. Men misstag går att rätta till. Som den store engelske nationalekonomen John Maynard Keynes brukade säga: “When I’m wrong, I change my mind.”

Staten bör åter — om vi ska ha en rimlig chans nå målet om en likvärdig skola — få det övergripande ansvaret för vårt skolsystem.