by Summary:
Why does someone have to die? Till minnet av min vän Bengt Nilsson. Det gör fortfarande — efter två år — ont. Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’ Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset. Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän. [embedded content]
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Why does someone have to die? Till minnet av min vän Bengt Nilsson. Det gör fortfarande — efter två år — ont. Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’ Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset. Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän. [embedded content]
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes We did it again!
Lars Pålsson Syll writes Take it on the run
Lars Pålsson Syll writes I am I said
Lars Pålsson Syll writes The greatest of them all
Why does someone have to die?
Till minnet av min vän Bengt Nilsson.
Det gör fortfarande — efter två år — ont.
Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’
Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset.
Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän.