by Summary:
Why does someone have to die? Till minnet av min vän Bengt Nilsson. Det gör fortfarande — efter två år — ont. Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’ Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset. Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän. [embedded content]
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Why does someone have to die? Till minnet av min vän Bengt Nilsson. Det gör fortfarande — efter två år — ont. Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’ Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset. Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän. [embedded content]
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes The greatest of them all
Lars Pålsson Syll writes California dreaming (personal)
Lars Pålsson Syll writes Sadeness
Lars Pålsson Syll writes So’n Klugscheißer
Why does someone have to die?
Till minnet av min vän Bengt Nilsson.
Det gör fortfarande — efter två år — ont.
Det känns ofta — som du brukade säga — ‘förtvivlat.’
Men jag minns också — skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, det starka sociala patoset.
Livet går vidare, men kommer alltid att vara lite gråare, lite tristare, utan dig min käre vän.