by MMT-perspektiv på pengar och skatter Om stater inte alls behöver sina medborgares pengar, varför betalar vi då överhuvudtaget skatt? Stephanie Kelton: – Ponera att den amerikanska staten skulle slopa alla skatter utan att samtidigt skära ned på sina utgifter. Om jag inte längre behöver betala någon skatt kan jag såklart göra av med mer pengar – problemet är bara att ekonomin och dess samlade arbetsstyrka samtidigt endast har en begränsad mängd extra varor och tjänster att erbjuda. Förr eller senare är kapaciteten förbrukad och då kommer inte utbudet längre kunna hålla jämna steg med den växande efterfrågan. I det läget blir varorna och tjänsterna dyrare och mina dollar tappar i värde. Om staten i en sådan situation inte ikläder sig rollen som
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Merijn T. Knibbe writes ´Extra Unordinarily Persistent Large Otput Gaps´ (EU-PLOGs)
Peter Radford writes The Geology of Economics?
Lars Pålsson Syll writes Årets ‘Nobelpris’ i ekonomi — gammal skåpmat!
Lars Pålsson Syll writes Germany’s ‘debt brake’ — a ridiculously bad idea
MMT-perspektiv på pengar och skatter
Om stater inte alls behöver sina medborgares pengar, varför betalar vi då överhuvudtaget skatt?
Stephanie Kelton: – Ponera att den amerikanska staten skulle slopa alla skatter utan att samtidigt skära ned på sina utgifter. Om jag inte längre behöver betala någon skatt kan jag såklart göra av med mer pengar – problemet är bara att ekonomin och dess samlade arbetsstyrka samtidigt endast har en begränsad mängd extra varor och tjänster att erbjuda. Förr eller senare är kapaciteten förbrukad och då kommer inte utbudet längre kunna hålla jämna steg med den växande efterfrågan. I det läget blir varorna och tjänsterna dyrare och mina dollar tappar i värde. Om staten i en sådan situation inte ikläder sig rollen som skatteindrivare och suger ut pengarna ur ekonomin igen så stiger inflationstrycket.
Skatter har alltså en inflationshämmande funktion?
Stephanie Kelton: – Ja. I Modern monetary theory står alltid inflationen i centrum. Att jag kämpar mot artificiella begränsningar – som budgetdisciplinen – beror på att jag i stället vill kunna fokusera på det som verkligen begränsar vår budget – risken för inflation. Jag har jobbat i den amerikanska senatens budgetutskott, och under hela min tid där hörde jag inte en enda senator eller någon av senatorernas medarbetare ta ordet ”inflation” i sin mun. De funderar överhuvudtaget inte över den saken. Men det måste man göra om man strör så astronomiska summor omkring sig!
Måste man verkligen fundera så mycket över inflationen? Det räcker väl med lite sunt förnuft för att inse att en valuta förlorar i värde om man trycker mer pengar?
Stephanie Kelton: – Det är mer komplicerat än så. Sambandet mellan penningskapande och inflation är långtifrån så entydigt som många tror. För det första kan man öka penningmängden utan att det leder till inflation – det är ett fenomen som många centralbanker fått erfara på sistone. Alldeles oavsett om vi befinner oss i eurozonen, i USA eller i Japan: på alla dessa platser försöker man sedan flera år tillbaka nå upp till det officiella inflationsmålet på knappt två procent – men utan att lyckas. Varför det blivit så är oklart. Och för det andra kan inflationen skjuta i höjden utan att det går att hänvisa till en växande penningmängd som enda orsak. Ett välkänt exempel är oljekrisen på 1970-talet, som ledde till stigande priser. Detta kallas för kostnadsinflation. Rent generellt borde vi nationalekonomer visa prov på betydligt mer ödmjukhet. Våra kunskaper om olika typer av inflation och deras orsaker är alltjämt alldeles för bristfälliga. Den vetenskapliga kunskapsnivån är på detta område pinsamt låg.