by .[embedded content] Riksbanken har en nästintill oinskränkt makt över penningpolitiken, en politik som i hög grad styr inflation, sysselsättning och ekonomisk stabilitet. Denna makt bör vara föremål för större demokratisk övervakning för att säkerställa att den överensstämmer med vad vi som samhällsmedborgare har för intressen. När man diskuterat Riksbankens oberoende har man oftast definierat detta i förhållande till regeringar och intressegrupper. Men hur är det med finansmarknaderna? Hur oberoende är centralbankerna från påtryckningar från finansmarknadernas aktörer? Utifrån vad vi sett hur Riksbanken agerat de senaste decennierna kan man bara konstatera att oberoendet mest kommit att gälla gentemot finanspolitiken och att de åtgärder Riksbanken vidtagit mest har
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics, Politics & Society
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Debunking the ‘natural rate of interest’ myth
Lars Pålsson Syll writes Tillsätt en krisgrupp för järnvägen
Lars Pålsson Syll writes The 2 per cent central bank fetich
Lars Pålsson Syll writes The victims of honour culture
.
Riksbanken har en nästintill oinskränkt makt över penningpolitiken, en politik som i hög grad styr inflation, sysselsättning och ekonomisk stabilitet. Denna makt bör vara föremål för större demokratisk övervakning för att säkerställa att den överensstämmer med vad vi som samhällsmedborgare har för intressen.
När man diskuterat Riksbankens oberoende har man oftast definierat detta i förhållande till regeringar och intressegrupper. Men hur är det med finansmarknaderna? Hur oberoende är centralbankerna från påtryckningar från finansmarknadernas aktörer? Utifrån vad vi sett hur Riksbanken agerat de senaste decennierna kan man bara konstatera att oberoendet mest kommit att gälla gentemot finanspolitiken och att de åtgärder Riksbanken vidtagit mest har tillgodosett finansmarknadernas intressen.
Om vi i ett grundlagsenligt och demokratiskt fattat beslut kommer fram till att vi i stället för ett givet inflationsmål vill prioritera rättvisa, välfärd och jobb, är det svårt att se varför vi ska var bundna av en institution som utifrån “sagor” och “tillhöftade” inflationsmål påtvingar oss ett mer utrerat ‘ekonomistiskt’ val via ett regelverk som är konstruerat med just det syftet. Vi får inte glömma att ekonomi inte alltid är ett trumfkort i policyfrågor. Andra aspekter måste ibland få väga tyngre än rent ekonomiska.
Utöver problemen med ‘demokratiaspekter’ på Riksbankens självständighet finns det nog också — speciellt utifrån de senaste två decenniernas uppseendeväckande misslyckanden att uppnå inflationsmålen — goda skäl att ifrågasätta Riksbankens agerande. Inte minst mot vad vi nu vet om Riksbankens bristande kompetens är det inte rimligt att hävda att dessa föregivna experter och byråkrater skulle vara något slags garanter för god och sund ekonomi.