by Je suis Charlie encore aujourd’hui Ska vi kunna leva tillsammans, människor från olika länder, kulturer och religioner, så måste det finnas tydliga spelregler: Detta gäller i Sverige. För alla. Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv. När väl det är på plats står det var och en fritt att tillbe sin gud, bära slöja och fira jul, pesach, eid al-fitr. Eller låta bli. Det är särskilt viktigt nu, när flyktingströmmen fört så många nya människor hit … Redan hörs oroande rapporter från invandrartäta områden: skäggmän kringskär kvinnors frihet, har åsikt om klädsel och vandel, här som i det gamla hemlandet. Oacceptabelt är bara förnamnet … Ingen får tumma på kvinnors mänskliga rättigheter, oavsett religion, kultur och familjeförhållanden. Ingen får frånta unga rätten till sexualundervisning. Ingen får vända bort blicken när en tjej inte kommer tillbaka efter semestern i det gamla hemlandet – eller återvänder bortlovad. Ingen får blunda för att inte alla unga i Sverige tillåts välja sitt liv. Ingen får böja sig för patriarkala kulturers urtida krav på att få kuva kvinnor, kräva lydnad och kyskhet, beskriva släktens heder utifrån kvinnornas dygd. Inte heller svenska myndigheter som vill slippa bråk och kallar det “respekt”. Detta kräver tydliga spelregler och stort mod.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Politics & Society
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes ‘These brothers and sisters of mine’
Lars Pålsson Syll writes What we do in life echoes in eternity
Lars Pålsson Syll writes The man who never wavered — Alan Bates
Lars Pålsson Syll writes Wie Identitätspolitik die Demokratie gefährdet
Je suis Charlie encore aujourd’hui
Ska vi kunna leva tillsammans, människor från olika länder, kulturer och religioner, så måste det finnas tydliga spelregler:
Detta gäller i Sverige. För alla.
Respekt för lagen, för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet, allas lika värde och individens rätt att välja sitt liv. När väl det är på plats står det var och en fritt att tillbe sin gud, bära slöja och fira jul, pesach, eid al-fitr. Eller låta bli.
Det är särskilt viktigt nu, när flyktingströmmen fört så många nya människor hit … Redan hörs oroande rapporter från invandrartäta områden: skäggmän kringskär kvinnors frihet, har åsikt om klädsel och vandel, här som i det gamla hemlandet.Oacceptabelt är bara förnamnet … Ingen får tumma på kvinnors mänskliga rättigheter, oavsett religion, kultur och familjeförhållanden. Ingen får frånta unga rätten till sexualundervisning. Ingen får vända bort blicken när en tjej inte kommer tillbaka efter semestern i det gamla hemlandet – eller återvänder bortlovad. Ingen får blunda för att inte alla unga i Sverige tillåts välja sitt liv. Ingen får böja sig för patriarkala kulturers urtida krav på att få kuva kvinnor, kräva lydnad och kyskhet, beskriva släktens heder utifrån kvinnornas dygd. Inte heller svenska myndigheter som vill slippa bråk och kallar det “respekt”.
Detta kräver tydliga spelregler och stort mod. Men det är alldeles nödvändigt för vårt sätt att leva, tillsammans i frihet. Och ett bra sätt att fira 250 år av fria ord.
Kultur, identitet, etnicitet, genus, religiositet får aldrig accepteras som grund för intolerans i politiska och medborgerliga hänseenden. I ett modernt demokratiskt samhälle måste människor som tillhör dessa olika grupper kunna räkna med att samhället också skyddar dem mot intoleransens övergrepp. Alla medborgare måste ha friheten och rätten att också ifrågasätta och lämna den egna gruppen. Mot dem som inte accepterar den toleransen måste vi vara intoleranta.
I Sverige har vi länge okritiskt omhuldat en ospecificerad och odefinierad mångkulturalism. Om vi med mångkulturalism menar att det i vårt samhälle finns flera olika kulturer ställer detta inte till med problem. Då är vi alla mångkulturalister.
Men om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om något helt annat. Då talar vi om normativ mångkulturalism. Och att acceptera normativ mångkulturalism, innebär också att tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter – och därigenom indirekt bli till försvar för dessa gruppers (eventuella) intolerans. I ett normativt mångkulturalistiskt samhälle kan institutioner och regelverk användas för att inskränka människors frihet utifrån oacceptabla och intoleranta kulturella värderingar.
Den normativa mångkulturalismen innebär precis som främlingsfientlighet och rasism att individer på ett oacceptabelt sätt reduceras till att vara passiva medlemmar av kultur- eller identitetsbärande grupper. Men tolerans innebär inte att vi måste ha en värderelativistisk inställning till identitet och kultur. De som i vårt samhälle i handling visar att de inte respekterar andra människors rättigheter, kan inte räkna med att vi ska vara toleranta mot dem. De som med våld vill tvinga andra människor att underordna sig en speciell grupps religion, ideologi eller ”kultur” är själva ansvariga för den intolerans de måste bemötas med.
Om vi ska värna om det moderna demokratiska samhällets landvinningar måste samhället vara intolerant mot den intoleranta normativa mångkulturalismen. Och då kan inte samhället själv omhulda en normativ mångkulturalism. I ett modernt demokratiskt samhälle måste rule of law gälla – och gälla alla!
Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant. Mot dem som i handling är intoleranta ska vi inte vara toleranta.