by Allt — och lite till — du vill veta om kausalitet Rolf Sandahls och Gustav Jakob Peterssons Kausalitet: i filosofi, politik och utvärdering är en synnerligen välskriven och läsvärd genomgång av de mest inflytelserika teorierna om kausalitet som används inom vetenskapen idag. Tag och läs! I den positivistiska (hypotetisk-deduktiva, deduktiv-nomologiska) förklaringsmodellen avser man med förklaring en underordning eller härledning av specifika fenomen ur universella lagbundenheter. Att förklara en företeelse (explanandum) är detsamma som att deducera fram en beskrivning av den från en uppsättning premisser och universella lagar av typen ”Om A, så B” (explanans). Att förklara innebär helt enkelt att kunna inordna något under en bestämd lagmässighet och
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Theory of Science & Methodology
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Immanuel Kant at 300
Lars Pålsson Syll writes How Einstein taught me a great lesson
Lars Pålsson Syll writes The Keynes-Ramsey-Savage debate on probability
Lars Pålsson Syll writes A philosopher’s look at science
Allt — och lite till — du vill veta om kausalitet
Rolf Sandahls och Gustav Jakob Peterssons Kausalitet: i filosofi, politik och utvärdering är en synnerligen välskriven och läsvärd genomgång av de mest inflytelserika teorierna om kausalitet som används inom vetenskapen idag.
Tag och läs!
I den positivistiska (hypotetisk-deduktiva, deduktiv-nomologiska) förklaringsmodellen avser man med förklaring en underordning eller härledning av specifika fenomen ur universella lagbundenheter. Att förklara en företeelse (explanandum) är detsamma som att deducera fram en beskrivning av den från en uppsättning premisser och universella lagar av typen ”Om A, så B” (explanans). Att förklara innebär helt enkelt att kunna inordna något under en bestämd lagmässighet och ansatsen kallas därför också ibland ”covering law-modellen”. Men teorierna ska inte användas till att förklara specifika enskilda fenomen utan för att förklara de universella lagbundenheterna som ingår i en hypotetisk-deduktiv förklaring. Den positivistiska förklaringsmodellen finns också i en svagare variant. Det är den probabilistiska förklaringsvarianten, enligt vilken att förklara i princip innebär att visa att sannolikheten för en händelse B är mycket stor om händelse A inträffar. I samhällsvetenskaper dominerar denna variant. Ur metodologisk synpunkt gör denna probabilistiska relativisering av den positivistiska förklaringsansatsen ingen större skillnad.
Den ursprungliga tanken bakom den positivistiska förklaringsmodellen var att den skulle (1) ge ett fullständigt klargörande av vad en förklaring är och visa att en förklaring som inte uppfyllde dess krav i själva verket var en pseudoförklaring, (2) ge en metod för testning av förklaringar, och (3) visa att förklaringar i enlighet med modellen var vetenskapens mål. Man kan uppenbarligen på goda grunder ifrågasätta alla anspråken.
En viktig anledning till att denna modell fått sånt genomslag i vetenskapen är att den gav sken av att kunna förklara saker utan att behöva använda ”metafysiska” kausalbegrepp. Många vetenskapsmän ser kausalitet som ett problematiskt begrepp, som man helst ska undvika att använda. Det ska räcka med enkla, observerbara storheter. Problemet är bara att angivandet av dessa storheter och deras eventuella korrelationer inte förklarar något alls. Att fackföreningsrepresentanter ofta uppträder i grå kavajer och arbetsgivarrepresentanter i kritstrecksrandiga kostymer förklarar inte varför ungdomsarbetslösheten i Sverige är så hög idag. Vad som saknas i dessa ”förklaringar” är den nödvändiga adekvans, relevans och det kausala djup varförutan vetenskap riskerar att bli tom science fiction och modellek för lekens egen skull.
Många samhällsvetare tycks vara övertygade om att forskning för att räknas som vetenskap måste tillämpa någon variant av hypotetisk-deduktiv metod. Ur verklighetens komplicerade vimmel av fakta och händelser ska man vaska fram några gemensamma lagbundna korrelationer som kan fungera som förklaringar. Inom delar av samhällsvetenskapen har denna strävan att kunna reducera förklaringar av de samhälleliga fenomen till några få generella principer eller lagar varit en viktig drivkraft. Med hjälp av några få generella antaganden vill man förklara vad hela det makrofenomen som vi kallar ett samhälle utgör. Tyvärr ger man inga riktigt hållbara argument för varför det faktum att en teori kan förklara olika fenomen på ett enhetligt sätt skulle vara ett avgörande skäl för att acceptera eller föredra den. Enhetlighet och adekvans är inte liktydigt.