[embedded content] Filmer kan beröra oss på många olika sätt. De flesta är spännande eller roliga tidsfördriv. Men sen finns också de riktigt stora filmerna. De som tar tag i oss och tränger djupt under skinnet och skakar om oss. För alltid. Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. Det är en av de sorgligaste filmer som kan ses. Men på samma gång kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft. Advertisements
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Late-winter blessing (personal)
Lars Pålsson Syll writes Hovern’engan
Lars Pålsson Syll writes Music that heals my soul in troubled times
Lars Pålsson Syll writes Why every researcher should blog
Filmer kan beröra oss på många olika sätt. De flesta är spännande eller roliga tidsfördriv. Men sen finns också de riktigt stora filmerna. De som tar tag i oss och tränger djupt under skinnet och skakar om oss. För alltid.
Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. Det är en av de sorgligaste filmer som kan ses. Men på samma gång kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.