Och de döda skall icke tiga men tala

by
Lars Pålsson Syll
My articles My siteAbout meMy booksMy videos
Follow on:Twitter

Och de döda skall icke tiga men tala

DE DÖDA

De döda skall icke tiga men tala.
Förskingrad plåga skall finna sin röst,
och när cellernas råttor och mördarnas kolvar
förvandlats till aska och urgammalt stoft
skall kometens parabel och stjärnornas vågspel
ännu vittna om dessa som föll mot sin mur:
tvagna i eld men inte förbrunna till glöd,
förtrampade slagna men utan ett sår på sin kropp,
och ögon som stirrat i fasa skall öppnas i frid,
och de döda skall icke tiga men tala.

Om de döda skall inte tigas men talas.
Fast stympade strypta i maktens cell,
glasartade beledda i cyniska väntrum
där döden har klistrat sin freds propaganda,
skall de vila länge i samvetets montrar.
balsamerade av sanning och tvagna i eld,
och de som redan har stupat skall icke brytas,
och den som tiggde nåd i ett ögonblicks glömska
skall resa sig och vittna om det som inte brytes,
för de döda skall inte tiga men tala.

Nej, de döda skall icke tiga men tala.
De som kände triumf på sin nacke skall höja sitt huvud,
och de som kvävdes av rök skall se klart,
de som pinades galna skall flöda som källor,
de som föll för sin motsats skall själva fälla,
de som dräptes med bly skall dräpa med eld,
de som vräktes av vågor skall själva bli storm.
Och de döda skall icke tiga men tala.