by Sommar i P1 är en ärevördig tradition i svensk radio. Redan som barn brukade yours truly tillbringa långa sommardagar med att ligga på Ribban eller vid Luhrsjön och lyssna med medhavd transistorradio. Tyvärr har programmet med åren genomgått samma utveckling som public service i stort — bra har blivit dåligt, dåligt har blivit sämre, och sämre har blivit ren skit. Visst glimmar det till ibland. Sture Linnér, Ingmar Bergman, Ingvar Carlsson, faller mig genast i minnet. Men mest är det fullständigt intetsägande och ointressanta tyckmyckentrutade media- och idrottkändisar som oftast har just inget av vikt att säga eller förmedla. Det är långt mellan guldklimparna. Det bästa av alla sommarprogrammen sändes år 2011, då Dilsa Demirbag-Sten delgav oss sina kloka tankar och
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Politics & Society
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes ‘These brothers and sisters of mine’
Lars Pålsson Syll writes What we do in life echoes in eternity
Lars Pålsson Syll writes The man who never wavered — Alan Bates
Lars Pålsson Syll writes Wie Identitätspolitik die Demokratie gefährdet
Sommar i P1 är en ärevördig tradition i svensk radio. Redan som barn brukade yours truly tillbringa långa sommardagar med att ligga på Ribban eller vid Luhrsjön och lyssna med medhavd transistorradio.
Tyvärr har programmet med åren genomgått samma utveckling som public service i stort — bra har blivit dåligt, dåligt har blivit sämre, och sämre har blivit ren skit.
Visst glimmar det till ibland. Sture Linnér, Ingmar Bergman, Ingvar Carlsson, faller mig genast i minnet. Men mest är det fullständigt intetsägande och ointressanta tyckmyckentrutade media- och idrottkändisar som oftast har just inget av vikt att säga eller förmedla.
Det är långt mellan guldklimparna. Det bästa av alla sommarprogrammen sändes år 2011, då Dilsa Demirbag-Sten delgav oss sina kloka tankar och funderingar om hur det är att vara invandrare och — inte minst — hur viktigt det är för oss människor att alltid vara öppna för förändring. Lyssna här!
Kultur, identitet, etnicitet, genus, religiositet får aldrig accepteras som grund för intolerans i politiska och medborgerliga hänseenden. I ett modernt demokratiskt samhälle måste människor som tillhör olika grupper kunna räkna med att samhället också skyddar dem mot intoleransens övergrepp. Alla medborgare måste ha friheten och rätten att också ifrågasätta och lämna den egna gruppen. Mot dem som inte accepterar den toleransen måste vi vara intoleranta. De som med hot, tvång eller våld försöker förhindra andra människor att förverkliga sina legitima mål, har förverkat sin rätt att mötas med tolerans.
Hedersrelaterade mord, kvinnoförtryck, lemlästningar, åsiktsförtryck, barnomskärelse, kroppsstympningar m m, ska inte åtnjuta vår tolerans bara för att de eventuellt äger rum i någon speciell ”kultur” eller grupp. I ett modernt demokratiskt samhälle måste ‘rule of law’ gälla – och gälla alla!
Mot dem som i vårt samhälle vill tvinga andra att leva efter deras egna religiösa, kulturella eller ideologiska trosföreställningar och tabun, ska samhället vara intolerant. Mot dem som vill tvinga samhället att anpassa lagar och regler till den egna religionens, kulturens eller gruppens tolkningar, ska samhället vara intolerant. Mot dem som i handling är intoleranta ska vi inte vara toleranta.
I allt tal om kulturella värden bör vi aldrig förlora ur sikte den frihetens kultur, som förmår att förena respekt för individen med hävdande av en medborgargemenskap som garanterar lika rättigheter för alla. Förnuft och frihet är inget att skämmas för. Förnuft och frihet är nu och i framtiden, liksom i det förflutna, de nödvändiga hörnstenarna för varje samhällsbygge värt respekt.
P Bauhn & Dilsa Demirbag-Sten, Till frihetens försvar, Norstedts, 2010