by Summary:
[embedded content] Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta. Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. En av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
[embedded content] Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta. Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. En av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Max von Sydow — non plus ultra
Lars Pålsson Syll writes Helden
Lars Pålsson Syll writes You never can tell …
Lars Pålsson Syll writes Show me the way
Filmer kan beröra oss på många olika sätt. Många är mest inget annat än rent tidsfördriv och eskapism. Men det finns också några — få — filmer som verkligen betyder något. De riktigt stora filmerna. De som på allvar tränger in under huden och skakar om oss i vårt innersta.
Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Göran Tunströms mästerverk Juloratoriet — med gudabenådad musik av Stefan Nilsson — är en sådan film. En av de sorgligaste filmer jag vet. Men kanske också den allra vackraste. Den om kärlekens oändliga styrka och kraft.