by Om konsten att läsa och skriva Hur ska man läsa? Det är nog en rätt vanlig fundering alla någon gång har haft kring vårt förhållningssätt till litteratur och läsande. Själv får jag anledning fundera kring detta när min älskade — som oförtrutet slukar nya böcker i ett rasande tempo — åter igen försöker övertala mig att ställa tillbaka Röda rummet, Hemsöborna, Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma leken, Jerusalem eller Gösta Berlings saga i biblioteket och “pröva någon ny bok” för en gångs skull. För henne är det obegripligt att någon ens kommer på tanken att läsa om en roman när det finns så mycket oupptäckt och nytt att kasta sig över i litteraturens underbara värld. För henne — och säkert många andra bokslukare — är det bara dårar som hängivet ägnar
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Varia
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes The greatest of them all
Lars Pålsson Syll writes California dreaming (personal)
Lars Pålsson Syll writes Sadeness
Lars Pålsson Syll writes So’n Klugscheißer
Om konsten att läsa och skriva
Hur ska man läsa? Det är nog en rätt vanlig fundering alla någon gång har haft kring vårt förhållningssätt till litteratur och läsande.
Själv får jag anledning fundera kring detta när min älskade — som oförtrutet slukar nya böcker i ett rasande tempo — åter igen försöker övertala mig att ställa tillbaka Röda rummet, Hemsöborna, Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma leken, Jerusalem eller Gösta Berlings saga i biblioteket och “pröva någon ny bok” för en gångs skull. För henne är det obegripligt att någon ens kommer på tanken att läsa om en roman när det finns så mycket oupptäckt och nytt att kasta sig över i litteraturens underbara värld. För henne — och säkert många andra bokslukare — är det bara dårar som hängivet ägnar sig åt ständiga omläsningar.
Men låt mig trots det försöka försvara oss dårar! Till min hjälp tar jag en bok som jag — just det — läst om gång på gång:
Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund …
När vi läser andra gången är det som att läsa en döds biografi eller se vårt liv strax innan vi ska lämna det. Nu står det klart varför den där upplevelsen i första kapitlet gjorde så starkt intryck på hjältinnan. Den avgjorde i själva verket hennes liv. Ett mönster träder fram. Det som var oöverskådligt blir enkelt och begripligt.
Nu kan vi också, liksom vi gör när vi minns vårt eget liv, stanna upp vid särskilt vackra och meningsfulla avsnitt. Vi behöver inte skynda oss ty vi vet fortsättningen. Ingen oro för framtiden hindrar oss att njuta av nuet.
Jag har läst den här boken åtminstone en gång om året sedan den kom ut för nu nästan fyrtio år sedan. Och för var gång blir jag lika uppfylld av glädje och förundran. Dessa nittio sidor fulla av visdom och eftertanke är så oändligt mycket mer värda än all den tyckmyckentrutade blaj som pumpas ut på den alltmer kommersialiserade bokmarknaden nu för tiden.
Tag och läs!
När det gäller skrivandets konst har Lagercrantz’ bok betytt mycket för yours truly. Uppfostrad i den tysk-danska kapitallogiken på 1970- och 1980-talen — Hans-Jörgen Schanz, Hans-Jürgen Krahl et alii — var jag länge av den uppfattningen att meningar kortare än två-tre sidor långa omöjligt kunde innehålla något av värde. Läsningen av Lagercrantz’ bok blev en revolution för mig. Det gick bevisligen att skriva meningar som inte var mer än två-tre rader långa utan att innehåll och stringens gick förlorade.
Tack Olof!