Tag Archives: Varia

The M/S Estonia disaster Twenty-five years ago, on September 28, 1994, M/S Estonia was on its way from Tallinn to Stockholm with 989 people on board, when the visor in the ship’s bow door opened and the ship sank. 852 people died and 137 people survived in the worst maritime accident ever on the Baltic Sea.  [embedded content]

Suppose that you work in a restaurant … “Suppose that you work in a restaurant where two regular customers, Ann and Bob, are equally likely to come in for a meal. Further, you know that Ann is indifferent among the 10 items on the menu, whereas Bob strictly prefers the hamburger. While in the kitchen, you receive an order for a hamburger. Who is more likely to be the customer: Ann or Bob?” I just love this paper, not so much for its content (which is fine)...

Up in the blue (personal)  [embedded content] Jeanette’s birthday present …

 [embedded content]

 [embedded content]

Your time is limited. So don’t waste it!  [embedded content] This one is for my sons and daughters — David, Tora, Linnea, Sebastian, Amanda. Never give in. Never give up.

Ett sista glas (personal) År 2018 var — precis som de flesta år — ett år med både glädje och sorg. För mig kommer året ändå alltid att främst förknipppas med att det var året då min bäste vän sedan mer än trettio år  — Bengt Nilsson — gick ur tiden. Inga ord kan riktigt beskriva vad man känner när en människa man älskat inte längre finns där. Man minns skratten, glädjen, omtanken, den mäktiga intelligensen, den drastiska humorn, och det starka sociala...

 [embedded content]

The quasi-peaceable gentleman of leisure, then, not only consumes of the staff of life beyond the minimum required for subsistence and physical efficiency, but his consumption also undergoes a specialisation as regards the quality of the goods consumed. He consumes freely and of the best, in food, drink, narcotics, shelter, services, ornaments, apparel, weapons and accoutrements, amusements, amulets, and idols or divinities. Thorstein Veblen

Trots det lever jag utan förtvivlan Om den värld jag tillhör har jag inte något hopp. Undergången är inbyggd i systemet, ty vart varningsrop blir strax förlöjligat och därmed oskadliggjort. Trots det lever jag utan förtvivlan. Det tillhör den enskildes villkor att leva vid katastrofens rand. Vägen fram till döden ter sig lika lång, var man än befinner sig i livet. Så är det också med mänsklighetens tillvaro. Jag uppfattar den vemodsfyllda blick varmed unga...