by Ekonomistudier leder till ökad korruption Orsakerna till korruption är mångahanda men ett överraskande resultat är att befolkningen i länder med svårartad korruption ingalunda internaliserar detta beteende som en del av sin kultur. Tvärtom tar de i allmänhet starkt avstånd från sådant beteende och de inser också att korruption svårt skadar deras samhällen. Anledningen till att de deltar i denna verksamhet är att de inte uppfattar att de har något egentligt val. Det nyttar föga att vara den ende i byn som inte betalar läkaren under bordet för att få sjukvård till sina barn. Det är förmodligen inte bara meningslöst utan också livsfarligt att försöka vara den ende hederlige polisen i en mexikansk polisstyrka. Korruption är med andra ord ett så kallat ”frekvensproblem” i så måtto att om man tror att ”alla andra” sysslar med denna ljusskygga verksamhet så är de flesta antingen tvungna att delta eller ser man det som meningslöst att låta bli. En fråga är då varifrån dessa föreställningar om ”vad alla andra gör” kommer ifrån. Mycket tyder på att dessa genereras av hur den politiska och ekonomiska eliten i samhället uppträder. Om de är kända för att syssla med allehanda oegentligheter sprider sig detta snabbt neråt i samhället. Det tyska ordspråket ”fisken ruttnar från huvudet ner” tycks stämma.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes DSGE models — a total waste of time
Lars Pålsson Syll writes Was MMT right about inflation? Yes!
Lars Pålsson Syll writes Brownian motion (student stuff)
Lars Pålsson Syll writes Keynes — en ständigt aktuell inspiration
Ekonomistudier leder till ökad korruption
Orsakerna till korruption är mångahanda men ett överraskande resultat är att befolkningen i länder med svårartad korruption ingalunda internaliserar detta beteende som en del av sin kultur. Tvärtom tar de i allmänhet starkt avstånd från sådant beteende och de inser också att korruption svårt skadar deras samhällen. Anledningen till att de deltar i denna verksamhet är att de inte uppfattar att de har något egentligt val. Det nyttar föga att vara den ende i byn som inte betalar läkaren under bordet för att få sjukvård till sina barn. Det är förmodligen inte bara meningslöst utan också livsfarligt att försöka vara den ende hederlige polisen i en mexikansk polisstyrka. Korruption är med andra ord ett så kallat ”frekvensproblem” i så måtto att om man tror att ”alla andra” sysslar med denna ljusskygga verksamhet så är de flesta antingen tvungna att delta eller ser man det som meningslöst att låta bli.
En fråga är då varifrån dessa föreställningar om ”vad alla andra gör” kommer ifrån. Mycket tyder på att dessa genereras av hur den politiska och ekonomiska eliten i samhället uppträder. Om de är kända för att syssla med allehanda oegentligheter sprider sig detta snabbt neråt i samhället. Det tyska ordspråket ”fisken ruttnar från huvudet ner” tycks stämma. Den etik som ledningen för företag och offentliga institutioner visar upp spelar en stor roll och därför är den etiska dimensionen i utbildningen av dessa grupper av stor betydelse.Ett problem härvidlag är att det finns intressanta skillnader när man undersöker vilka föreställningar om dessa etiska problem som olika universitetsutbildningar genererar. Flera av varandra oberoende forskningsrapporter visar att de som studerar ekonomi är mer benägna för korruption än de som studerar andra ämnen. Detta visade sig först i ett antal så kallat experimentella studier där man försätter studenterna i olika hypotetiska situationer. Dessa har nyligen kompletterats av en studie gjord på verkliga data av René Ruske (publicerad i tidskriften KYKLOS 2015) som jämfört kongressledamöter i USA. Hans studie visar att de ledamöter som har en examen i ekonomi har haft en dubbelt så hög risk att ha varit involverade i korruption jämfört med de som inte har denna utbildning. Anledning till dessa resultat tycks vara att det finns ett ideologiskt moment i ekonomutbildningen som understryker vikten av själviskt beteende – föreställning om en så kallad ”homo economicus”. Den experimentella forskningen ger dessutom vid handen att detta dysfunktionella beteende inte enbart är något studenterna har med sig till utbildningen utan att det ofta är en effekt av vad de lär sig.
(h/t Jan Milch)