by Socialdemokratins svek mot den svenska skolan Under flera decennier hade det förefallit som om den likvärdiga gemensamma skolan var allmänt accepterad. Men det var, när allt kom omkring, bara skenbart. När de nyliberala vindarna började blåsa allt hårdare på 80-talet yppades ett ”window of opportunity” att vrida klockan tillbaka, nu med hjälp av den alltmer kraftfulla marknadsideologin och med valfrihet som slagord. En både väljarmässigt och ideologiskt försvagad socialdemokrati förmådde inte göra motstånd. Därför blev det egentligen inte heller någon verklig politisk kraftmätning om denna faktiska tillbakagång till en skola som sorterar och där föräldrarnas bakgrund återigen blir allt mer avgörande. Det blev inte ens något riktigt samlat politiskt beslut där innebörden i marknadsreformerna klargjordes. Därför har vi kommit i den egendomliga situationen att socialdemokratin, både i opposition och i regeringsställning, under åtskilliga år slagit vakt om ett skolsystem som i praktiken undanröjer efterkrigstidens kanske viktigaste socialdemokratiska reform: en likvärdig skola för alla. Det är naturligt om föräldrar tar ansvar för sina barn. Ropen på valfrihet är egentligen rop på att just mina barn skall ges goda chanser. Att välja skola blir också viktigare när skillnaden mellan skolorna blir allt större.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Education & School
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Nu är det dags ta farväl av reformpedagogiken
Lars Pålsson Syll writes The Swedish for-profit ‘free’ school disaster
Lars Pålsson Syll writes Friskolorna och betygsinflationen
Lars Pålsson Syll writes Kvantitet framför kvalitet i den högre utbildningen
Socialdemokratins svek mot den svenska skolan
Under flera decennier hade det förefallit som om den likvärdiga gemensamma skolan var allmänt accepterad. Men det var, när allt kom omkring, bara skenbart. När de nyliberala vindarna började blåsa allt hårdare på 80-talet yppades ett ”window of opportunity” att vrida klockan tillbaka, nu med hjälp av den alltmer kraftfulla marknadsideologin och med valfrihet som slagord. En både väljarmässigt och ideologiskt försvagad socialdemokrati förmådde inte göra motstånd. Därför blev det egentligen inte heller någon verklig politisk kraftmätning om denna faktiska tillbakagång till en skola som sorterar och där föräldrarnas bakgrund återigen blir allt mer avgörande. Det blev inte ens något riktigt samlat politiskt beslut där innebörden i marknadsreformerna klargjordes.
Därför har vi kommit i den egendomliga situationen att socialdemokratin, både i opposition och i regeringsställning, under åtskilliga år slagit vakt om ett skolsystem som i praktiken undanröjer efterkrigstidens kanske viktigaste socialdemokratiska reform: en likvärdig skola för alla.
Det är naturligt om föräldrar tar ansvar för sina barn. Ropen på valfrihet är egentligen rop på att just mina barn skall ges goda chanser. Att välja skola blir också viktigare när skillnaden mellan skolorna blir allt större.
Men samhället måste ta ansvar för alla barn. Att i skydd av slagordet ”valfrihet” tillåta aktieägare ta ut stora vinster ur den gemensamma välfärdsfinansieringen och återgå till en skola som i praktiken sorterar barn är ett förräderi just mot de demokratiska värden som vi en gång ansåg vara omistliga. Det kommer få sina följder, det kan vi vara förvissade om.