by Svensk universitetsutbildning i fritt fall Kvantiteten har länge fått gå före kvaliteten i högskolan. Varken den förkastade budgeten eller den som riksdagen antog ändrar den bilden. Samtidigt som urholkningen av högskolan fortsätter finns det ett politiskt tryck på fler utbildningsplatser. Men ensidiga satsningar på fler platser gynnar varken samhället, högskolorna eller de studenter som får utbildning av tvivelaktig kvalitet. I nuläget måste högskolans begränsade budgetutrymme användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare … Kvaliteten på högskolan är i dag ifrågasatt. Den tveksamma kvaliteten syns bland annat i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar, där nästan var femte utbildning underkändes. En bidragande orsak till den bristande kvaliteten kan vara att antalet studenter har ökat snabbare än resurserna tillåter. Dessutom har det skett en urholkning av resurserna, då ersättningsbeloppen inte räknas upp med de faktiska kostnadsökningarna och dessutom minskas genom ett produktivitetsavdrag. Samtidigt visar IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) att utbyggnaden av högskolan medfört sämre studentkvalitet. Detta är en naturlig följd av att övergången till högre studier redan är hög bland ungdomar i de högsta betygsintervallen.
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Education & School
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Svensk universitetsutbildning — ett skämt!
Lars Pålsson Syll writes Evidensmonstret i svensk skola
Lars Pålsson Syll writes Lärarutbildningarnas haveri
Lars Pålsson Syll writes Mervärdesmått i skolan
Svensk universitetsutbildning i fritt fall
Kvantiteten har länge fått gå före kvaliteten i högskolan. Varken den förkastade budgeten eller den som riksdagen antog ändrar den bilden. Samtidigt som urholkningen av högskolan fortsätter finns det ett politiskt tryck på fler utbildningsplatser. Men ensidiga satsningar på fler platser gynnar varken samhället, högskolorna eller de studenter som får utbildning av tvivelaktig kvalitet. I nuläget måste högskolans begränsade budgetutrymme användas till att stärka utbildningens kvalitet, inte till att bygga ut högskolan ytterligare …
Kvaliteten på högskolan är i dag ifrågasatt. Den tveksamma kvaliteten syns bland annat i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar, där nästan var femte utbildning underkändes. En bidragande orsak till den bristande kvaliteten kan vara att antalet studenter har ökat snabbare än resurserna tillåter. Dessutom har det skett en urholkning av resurserna, då ersättningsbeloppen inte räknas upp med de faktiska kostnadsökningarna och dessutom minskas genom ett produktivitetsavdrag.
Samtidigt visar IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) att utbyggnaden av högskolan medfört sämre studentkvalitet. Detta är en naturlig följd av att övergången till högre studier redan är hög bland ungdomar i de högsta betygsintervallen. Det finns inte något överskott av högpresterande studenter som kan antas när fler platser tillkommer. Detta medför att studenter med allt sämre förkunskaper kommer in när högskolan växer. Dessutom är grundskolan och gymnasiets kvalitet ifrågasatt generellt. Lärarna måste lägga allt mer tid på att hjälpa studenterna genom utbildningarna vilket tar resurser från övrig undervisning. Det går inte heller att utesluta att kraven på studenterna sänks. Ökad genomströmning ger mer resurser till högskolan. Dagens resurssystem ger tyvärr incitament till högskolorna att godkänna studenter som inte når upp till kraven för godkänt.
Bra rutet! Svenska universitet och högskolor brottas idag med många problem. Två av de mer akuta är hur man ska hantera en situation med krympande ekonomi och att allt fler av studenterna är dåligt förberedda för högskolestudier.
Varför har det blivit så här? Yours truly har vid upprepade tillfällen blivit approcherad av media apropå dessa frågor, och har då utöver ‘the usual suspects’ också försökt lyfta en problematik som sällan — av rädsla för att inte vara ‘politiskt korrekt’ — lyfts i debatten.
De senaste femtio åren har vi haft en fullständig explosion av nya studentgrupper som går vidare till universitets- och högskolestudier. Detta är på ett sätt klart glädjande. Idag har vi lika många doktorander i vårt utbildningssystem som vi hade gymnasister på 1950-talet. Men denna utbildningsexpansion har tyvärr i mycket skett till priset av försämrade möjligheter för studenterna att tillgodogöra sig högskoleutbildningens kompetenskrav. Många utbildningar har fallit till föga och sänkt kraven.
Tyvärr är de studenter vi får till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Omstruktureringen av skolan i form av decentralisering, avreglering och målstyrning har tvärtemot politiska utfästelser inte levererat. I takt med den eftergymnasiala utbildningsexpansionen har en motsvarande kunskapskontraktion hos stora studentgrupper ägt rum. Den skolpolitik som lett till denna situation slår hårdast mot dem den utger sig för att värna — de med litet eller inget ‘kulturkapital’ i bagaget hemifrån.
Mot denna bakgrund är det egentligen anmärkningsvärt att man inte i större utsträckning problematiserat vad utbildningsexplosionen i sig kan leda till.
Eftersom vi för femtio år sedan vid våra universitet utbildade enbart en bråkdel av befolkningen, är det ingen djärv gissning — under antagande av att ‘begåvning’ i en population är åtminstone approximativt normalfördelad — att lejonparten av dessa studenter ‘begåvningsmässigt’ låg till höger om mittpunkten på normalfördelningskurvan. Om vi idag tar in fem gånger så många studenter på våra högskolor och universitet kan vi — under samma antagande — knappast räkna med att en lika stor del av dessa utgörs av individer som ligger till höger om normalfördelningskurvans mittpunkt. Rimligen torde detta — ceteris paribus — innebära att i takt med att proportionen av befolkningen som går vidare till högskola och universitet ökar, så ökar svårigheterna för många av dessa att uppnå traditionellt högt ställda akademiska kravnivåer.
Här borde i så fall statsmakterna ha ytterligare en stark anledning till att öka resurserna till högskola och universitet, istället för att som idag bedriva utbildningar på mager kost och med få lärarledda föreläsningar i rekordstora studentgrupper. Med nya kategorier av studenter, som i allt större utsträckning rekryteras från studieovana hem, är det svårt att se hur vi med knappare resursramar ska kunna lösa dilemmat med högre krav på meritmässigt allt mer svagpresterande studenter.