by Modell och verklighet i ekonomisk teori Ofta är tanken hos mainstreamekonomer att modeller och teorier genom »successiva approximationer« ska närma sig »sanningen« genom att inkorporera fler och fler faktorer och genom att släppa efter på de idealiserande antagandena. Detta användande av »isolering« och »successiva approximationer« som ett slags heuristisk metod är inte övertygande. För att metoden ska fungera väl krävs både att de faktorer man studerar i »isolering« ska vara verkliga kausala faktorer eller tendenser och att de studerade faktorernas effekter kan behandlas var för sig samt adderas och interagera på ett mekaniskt sätt. Rationalitets- och maximeringsantaganden i mainstreamteorin återger dock inga verkliga kausala samband eller tendenser
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes The total incompetence of people in charge of the US economy
Lars Pålsson Syll writes Ergodicity — a questionable assumption (wonkish)
Lars Pålsson Syll writes Vägval i finanspolitiken
Lars Pålsson Syll writes Economics — a dismal and harmful science
Modell och verklighet i ekonomisk teori
Ofta är tanken hos mainstreamekonomer att modeller och teorier genom »successiva approximationer« ska närma sig »sanningen« genom att inkorporera fler och fler faktorer och genom att släppa efter på de idealiserande antagandena.
Detta användande av »isolering« och »successiva approximationer« som ett slags heuristisk metod är inte övertygande. För att metoden ska fungera väl krävs både att de faktorer man studerar i »isolering« ska vara verkliga kausala faktorer eller tendenser och att de studerade faktorernas effekter kan behandlas var för sig samt adderas och interagera på ett mekaniskt sätt. Rationalitets- och
maximeringsantaganden i mainstreamteorin återger dock inga verkliga kausala samband eller tendenser utan oftast bara mer eller mindre miss-visande fiktioner. Det är svårt att föreställa sig att komplexa ekonomiska företeelser skulle kunna behandlas på ett adekvat sätt genom att betraktas som om de existerade separat eller isolerat från varandra. Ekonomiska sammanhang är i grunden kontextuella och öppna. De utesluter därför generellt möjligheten att behandla ekonomin som om dess orsaksfaktorer skulle kunna kombineras mekaniskt. Det är inte uppenbart vad för slags intressanta och relevanta slutsatser som kan dras om vår ekonomi med hjälp av »successiva approximationer« från antaganden om allvetande och ofelbara individer och företag. Är själva startpunkten fel, blir också slutprodukten fel. Analysen bidrar inte till att förklara samhällets och ekonomins generativa mekanismer och krafter. Den leder oss bara vilse.