by Professor svarar lättkränkta Malmöstudenter Min främsta uppgift är att förmedla kunskap, inte att skydda studenter från obehag. Samtidigt finns det ett pedagogiskt problem i det, för om studenterna upplever alltför stort obehag, kommer det att stå i vägen för deras och deras medstudenters lärande. Det gör min situation svårlösbar: Hur skall jag kunna undervisa om ett visuellt material utan att använda bilder? Hur skall vi lära oss att identifiera och analysera olika stereotyper om vi aldrig får se dem? Att utplåna dem ur akademiska sammanhang – där syftet är att man skall kontextualisera och analysera – betyder ju inte att de försvinner, att den historia som har producerat dem försvinner, eller att effekterna av dem försvinner … Även här i Sverige hör
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Cutting-edge macroeconomics …
Lars Pålsson Syll writes Tourism — a critical perspective
Lars Pålsson Syll writes Eurofanatiker försöker köra över folket igen
Lars Pålsson Syll writes Spekulationsbubblor
Professor svarar lättkränkta Malmöstudenter
Min främsta uppgift är att förmedla kunskap, inte att skydda studenter från obehag. Samtidigt finns det ett pedagogiskt problem i det, för om studenterna upplever alltför stort obehag, kommer det att stå i vägen för deras och deras medstudenters lärande. Det gör min situation svårlösbar: Hur skall jag kunna undervisa om ett visuellt material utan att använda bilder? Hur skall vi lära oss att identifiera och analysera olika stereotyper om vi aldrig får se dem? Att utplåna dem ur akademiska sammanhang – där syftet är att man skall kontextualisera och analysera – betyder ju inte att de försvinner, att den historia som har producerat dem försvinner, eller att effekterna av dem försvinner …
Även här i Sverige hör jag om kolleger som börjar självcensurera. Historier om studentreaktioner på känsliga ord i klassificeringssammanhang eller i gamla artiklar är avskräckande, inte minst när lärarna inte vågar lita på att få stöd från sitt universitet. Hotet att bli utpekad som rasist, sexist, homofob eller transfob är väldigt effektivt. Självcensuren beror alltså inte på hänsyn och respekt, utan rädsla. Och rädsla skapar inte någon bra arbetsmiljö, vare sig för lärare och forskare eller för studenter. Rädsla begränsar forskningen och hämmar undervisningen. Den viktigaste uppgiften – kunskap – går förlorad.
Mitt eget råd till studenter som inte klarar av att förhålla sig till bilder och ordbruk på ett vetenskapligt sätt — fundera allvarligt på om universitetsstudier verkligen är något för dig! Är man så känslig att man inte vågar utsätta sig för det eventuella obehag vetenskaplig prövning av försanthållanden och fakta kan leda till, bör man inte ägna sig åt universitetsstudier.
Dagens imbecilla tyckmyckentrutade kränkthetspladder är en skymf mot alla de som verkligen blir kränkta i vårt samhälle. Genom att urvattna begreppet ‘kränkthet’ till en totalt intetsägande psykologiserande fras med betydelse ‘jag tycker detta är jobbigt och gillar det inte’ förlorar det den kraft och betydelse det en gång med rätta haft.
