by Nyligen höjde Riksbanken återigen styrräntan. Förhoppningen är att de ökade räntekostnaderna ska dämpa efterfrågan och inflationsförväntningarna och därmed leda till en lägre inflation. Men räntehöjningar kommer sannolikt inte lösa inflationsproblemen. Däremot riskerar de att allvarligt skada den svenska samhällsekonomin. De ökade konsumentpriserna beror inte på låga räntor utan primärt på flaskhalsar från pandemin, ökade energi- och matpriser från kriget i Ukraina, att Kina – världens fabrik – fortfarande har omfattande nedstängningar samt på att företag tagit chansen att öka sina priser kraftigt – så kallad greedflation. Eftersom de ökade kostnaderna beror på ”utbudsstörningar” är det tveksamt om ytterligare kostnadsökningar, i form av kraftigt höjda
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes En statsbudget för Sveriges bästa
Lars Pålsson Syll writes MMT — debunking the deficit myth
Lars Pålsson Syll writes Daniel Waldenströms rappakalja om ojämlikheten
Peter Radford writes AJR, Nobel, and prompt engineering
Nyligen höjde Riksbanken återigen styrräntan. Förhoppningen är att de ökade räntekostnaderna ska dämpa efterfrågan och inflationsförväntningarna och därmed leda till en lägre inflation. Men räntehöjningar kommer sannolikt inte lösa inflationsproblemen. Däremot riskerar de att allvarligt skada den svenska samhällsekonomin.
De ökade konsumentpriserna beror inte på låga räntor utan primärt på flaskhalsar från pandemin, ökade energi- och matpriser från kriget i Ukraina, att Kina – världens fabrik – fortfarande har omfattande nedstängningar samt på att företag tagit chansen att öka sina priser kraftigt – så kallad greedflation. Eftersom de ökade kostnaderna beror på ”utbudsstörningar” är det tveksamt om ytterligare kostnadsökningar, i form av kraftigt höjda räntekostnader, kommer dämpa inflationen …
Men är inte höjd ränta ändå rätt medicin mot inflation på fastigheter och aktier, så kallad tillgångsprisinflation? Flera framträdande ekonomer och ekonomijournalister har pekat på Riksbankens ”expansiva” penningpolitik (noll- och minusränta samt obligationsköp) som en huvudorsak till 10-talets skenande tillgångspriser …
Det är möjligt att låga räntor – allt annat lika – ökar låneviljan hos ekonomins aktörer och driver upp tillgångspriserna. Men det är inte säkert … Det är inte heller så att högre räntor nödvändigtvis hindrar snabbt stigande tillgångspriser. Börsbubblan som föranledde den stora dotcom-kraschen 2000 blåstes upp under en period med höga styrräntor i USA. Innan finanskrisen briserade i USA 2008 hade den amerikanska centralbanken fortlöpande höjt styrräntan under nästan fyra år. Och den svenska bostadsbubblan som sprack i början av 90-talet föregicks av många års styrränta runt tio procent …
Vill vi undvika framtida tillgångsbubblor bör vi i stället för räntehöjningar verka för att reglera och beskatta finanssektorn. Medan höjda räntor alltid riskerar att skada samhällsekonomin, vet vi av historisk erfarenhet att en hårt reglerad finansindustri inte skapar några bubblor. Det måste självklart bli mer lönsamt att investera i den verkliga ekonomin än i finansiella tillgångar.