by Nationalekonomer hävdar ofta — vanligtvis med hänvisning till Milton Friedman och hans metodologiska individualism — att det inte gör så mycket om de antaganden som deras modeller bygger på är realistiska eller ej. Vad som betyder något är om de prognoser som modellerna resulterar i visar sig vara riktiga eller ej. Om det verkligen är så, är den enda slutsats vi kan dra att dessa modeller och prognoser hör hemma i papperskorgen. För oj vad fel de har haft! Riksbanken har sedan 2007 använt sig av så kallade räntebanor som prognosmedel. Genomslaget har blivit stort — trots att det är lätt att konstatera att prognoserna genomgående slagit rejält fel. Som de flesta andra prognosmakare missade Riksbanken både finanskrisen år 2007 och dess allvarliga effekter. Men också under de
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Robert Skidelsky writes Speech in the House of Lords – Autumn Budget 2024
Lars Pålsson Syll writes Modern monetär teori
Lars Pålsson Syll writes Problemen med Riksbankens oberoende
Lars Pålsson Syll writes L’ascenseur social est en panne
Nationalekonomer hävdar ofta — vanligtvis med hänvisning till Milton Friedman och hans metodologiska individualism — att det inte gör så mycket om de antaganden som deras modeller bygger på är realistiska eller ej. Vad som betyder något är om de prognoser som modellerna resulterar i visar sig vara riktiga eller ej.
Om det verkligen är så, är den enda slutsats vi kan dra att dessa modeller och prognoser hör hemma i papperskorgen. För oj vad fel de har haft!
Riksbanken har sedan 2007 använt sig av så kallade räntebanor som prognosmedel. Genomslaget har blivit stort — trots att det är lätt att konstatera att prognoserna genomgående slagit rejält fel. Som de flesta andra prognosmakare missade Riksbanken både finanskrisen år 2007 och dess allvarliga effekter. Men också under de senaste åren har Riksbankens ränte- och inflationsprognoser visat sig vara usla.
Inte minst under åren 2021 och 2022 har Riksbankens inflationsprognoser fått en allt sämre träffsäkerhet. Under de här åren har prognoserna i genomsnitt avvikit från utfallet med mer än en procentenhet på tre månaders sikt. Klart underkänt.
För några år sedan bjöd yours truly in fondförvaltaren Alf Riple — med bakgrund som chefsanalytiker på Nordea och rådgivare på norska Finansdepartementet — att föreläsa på min kurs Finanskriser – orsaker, förlopp och konsekvenser. Enligt Alf fanns det ingen anledning att vara speciellt förvånad över Riksbankens usla prognoser:
Vad är värst, en dålig prognos eller ingen prognos? Svaret är enkelt. Så fort du exponeras för en prognos är du i en sämre position än du var innan …
Expertprognoser gör med all sannolikhet mer skada än nytta. Det är därför det lönar sig att snabbt bläddra förbi tidningsartiklar med rubriker som ‘Så kommer börsen gå i år’ …
Tänk dig att du har som jobb att sköta ditt företags valutaväxlingar … Du måste bestämma att antingen säkra växelkursen redan nu, eller vänta tills beloppet anländer och växla till den kurs som gäller då … Som tur är har du analytikernas dollarprognoser till hjälp. De gör det inte ett dugg lättare att förutspå dollarkursen. Men de kan hjälpa dig ändå.
Om du lyckas göra rätt spelar inte analyserna någon större roll. Men om dollarn faller som en sten och du har valt att inte säkra växelkursen, kommer företagsledningen att vilja veta varför du har sumpat bort företagets pengar … Du kan dra en lång historia om historiska valutatrender, ekonomisk tillväxt, betalningbalans och ränteskillnader. Till slut kommer alla att hålla med om att du agerade rätt mot bakgrund av den information du hade på förhand.
Analyserna gör att du kommer undan. Särskilt de som hade mest fel … Prognoserna har inget ekonomiskt värde, vare sig för företaget eller samhället. Värdet är att de räddar ditt skinn.
Med andra ord — dessa arrogant självsäkra ekonomer med sina ‘rigorösa’ och ‘precisa’ matematisk-statistiska-ekonometriska modeller har genomgående fel. Och det är alla vi andra som får betala för det!