by Åtstramningspolitik är inte lösningen Oavsett hur mycket förtroende du har för de ekonomisk-politiska åtgärder som förespråkas av regering och riksbank nuförtiden, kan det inte förvandla dålig åtstramningspolitik till bra jobbskapande politik. Åtstramningsåtgärder och överdriven och enkelspårig fixering vid penningpolitiska åtgärder och inflation är inte vad som krävs för att få vår haltande ekonomi ur dess nutida dvala — och inte heller diskussioner om budgetunderskott där ekonomer och politiker verkar tro att nedskärningar i statliga budgetar skulle hjälpa oss ur recessioner och svackor. Att som svenska politiker idag acceptera 8% arbetslöshet för att “kontrollera inflationen” är inget annat än ren galenskap. Om den ekonomiska historien har lärt oss
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Merijn T. Knibbe writes ´Extra Unordinarily Persistent Large Otput Gaps´ (EU-PLOGs)
Peter Radford writes The Geology of Economics?
Lars Pålsson Syll writes Årets ‘Nobelpris’ i ekonomi — gammal skåpmat!
Lars Pålsson Syll writes Germany’s ‘debt brake’ — a ridiculously bad idea
Åtstramningspolitik är inte lösningen
Oavsett hur mycket förtroende du har för de ekonomisk-politiska åtgärder som förespråkas av regering och riksbank nuförtiden, kan det inte förvandla dålig åtstramningspolitik till bra jobbskapande politik.
Åtstramningsåtgärder och överdriven och enkelspårig fixering vid penningpolitiska åtgärder och inflation är inte vad som krävs för att få vår haltande ekonomi ur dess nutida dvala — och inte heller diskussioner om budgetunderskott där ekonomer och politiker verkar tro att nedskärningar i statliga budgetar skulle hjälpa oss ur recessioner och svackor. Att som svenska politiker idag acceptera 8% arbetslöshet för att “kontrollera inflationen” är inget annat än ren galenskap. Om den ekonomiska historien har lärt oss något, så är det att åtstramningspolitik aldrig levererat det som den utgett sig ha som mål — att minska statsskulden och öka tillväxten. I en situation där penningpolitiska åtgärder har blivit allt mer verkningslösa är lösningen inte ekonomisk åtstramning, utan rejäla finanspolitiska satsningar!
Vi kommer inte att ta oss ur den nuvarande ekonomiska lågkonjunkturen så länge vi fortsätter att vara besatta av den vansinniga idén att åtstramning är den universella medicinen. När en ekonomi redan hänger på repen kan du inte bara skära i statliga utgifter. Att minska statliga utgifter minskar den samlade efterfrågan. Lägre samlad efterfrågan innebär lägre skatteintäkter. Lägre skatteintäkter innebär ökade underskott — och krav på ännu mer åtstramning. Och så vidare, och så vidare…
The obsession with government budget deficits since the crisis of 2008 and the subsequent recession illustrates the damage done by mistaken economic ideas. In the rich West, tens of millions of people lost jobs that could have been saved …
The media focused on the politics of the budget debate, but economic ideas had a central role in the outcome. Believers in Say’s law predominated … The most prominent research was led by Alberto Alesina of Harvard University, where conservative economists had displaced much of the formerly pro-government liberal faculty of the 1960s … Cut deficits, went Alesina’s argument, and you will restore the business confidence to invest fully the excess savings; spending cuts were more effective than tax increases in reducing deficits.
Alesina’s research was poor. Most important, his analysis, which started in the early 1990s, didn’t distinguish the economic conditions under which austerity policies were adopted. Essentially, Alesina’s optimistic conclusions about austerity expansions applied only when economies were already strengthening or their currencies were falling in value sufficiently to spur export — conditions not applicable to either the United States or most of Europe.