by I debatten om det finanspolitiska ramverket hörs ibland argumentet att vi måste ha ett balansmål eftersom ett underskottsmål orättvist skulle belasta kommande generationer. Senast i veckan som gick vädrade ekonomiprofessorn Daniel Waldenström i en radiodebatt denna den politiska högerns populistiska favoritmyt. Offentliga skulder är normalt inget att frukta, särskilt om de finansieras inom landet (även utländska lån kan vara till nytta för ekonomin om de investeras på rätt sätt). Vissa medlemmar i samhället innehar statsobligationer och får ränta på dem, medan andra betalar skatt som i slutändan täcker räntan på skulden. Skulden är ingen nettobelastning för samhället som helhet eftersom skulden ‘tar ut sig själv’ mellan de två grupperna. Om staten emitterar obligationer
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Merijn T. Knibbe writes ´Extra Unordinarily Persistent Large Otput Gaps´ (EU-PLOGs)
Peter Radford writes The Geology of Economics?
Lars Pålsson Syll writes Årets ‘Nobelpris’ i ekonomi — gammal skåpmat!
Lars Pålsson Syll writes Germany’s ‘debt brake’ — a ridiculously bad idea
I debatten om det finanspolitiska ramverket hörs ibland argumentet att vi måste ha ett balansmål eftersom ett underskottsmål orättvist skulle belasta kommande generationer.
Senast i veckan som gick vädrade ekonomiprofessorn Daniel Waldenström i en radiodebatt denna den politiska högerns populistiska favoritmyt.
Offentliga skulder är normalt inget att frukta, särskilt om de finansieras inom landet (även utländska lån kan vara till nytta för ekonomin om de investeras på rätt sätt). Vissa medlemmar i samhället innehar statsobligationer och får ränta på dem, medan andra betalar skatt som i slutändan täcker räntan på skulden. Skulden är ingen nettobelastning för samhället som helhet eftersom skulden ‘tar ut sig själv’ mellan de två grupperna. Om staten emitterar obligationer med låg ränta kan arbetslösheten minska utan att det nödvändigtvis leder till starkt inflationstryck. Och den generationsövergripande skuldbördan är inte heller en verklig börda eftersom — om skulden används på ett lämpligt sätt — den genom sina effekter på investeringar och sysselsättning faktiskt gör kommande generationer till nettovinnare. Det kan naturligtvis finnas oönskade negativa fördelningsmässiga bieffekter för framtida generationer, men detta är oftast ett mindre problem, eftersom när våra barn och barnbarn ‘betalar av’ statsskulden så görs dessa betalningar till våra barn och barnbarn.
För både John Maynard Keynes och Abba Lerner — liksom för yours truly och andra MMT-förespråkare — var det uppenbart att staten har förmågan att främja full sysselsättning och en stabilt prisnivå, och att den bör använda sina krafter för att uppnå detta. Om det innebär att staten måste ta på sig en (temporär) skuld och underbalansera budgeten — så må det vara! Offentlig skuld är varken bra eller dålig. Den är ett medel för att uppnå två övergripande makroekonomiska mål — full sysselsättning och prisstabilitet. Vad som är heligt är inte att ha en balanserad budget eller att minska den offentliga skulden i sig, oavsett hur detta påverkar de makroekonomiska målen. Om ‘sunda’ statsfinanser, åtstramningar och balanserade budgetar innebär ökad arbetslöshet, instabila priser och en fortskridande klimatkris, måste de överges.