by Friskoleeländet — socialdemokratins största svek någonsin Att vi har skolor som Vetenskapsskolan och att skolor som Thorén Innovation School kan fortsätta sin verksamhet trots massiv kritik från Skolinspektionen är inte att förundras över. Det är ett resultat av att det ses som en rättighet snarare än ett privilegium att driva skolor och att beröva någon en rättighet är ingen enkel juridisk process. Eftersom detta synsätt förefaller djupt förankrat så lär den politiska indignationen över olämpliga huvudmän fortsätta att tävla med den politiska oviljan att göra något åt problemet. Jonas Vlachos I Sverige år 2019 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster — vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Education & School
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes The Swedish for-profit ‘free’ school disaster
Lars Pålsson Syll writes Friskolorna och betygsinflationen
Lars Pålsson Syll writes Kvantitet framför kvalitet i den högre utbildningen
Lars Pålsson Syll writes Mobileländet i svensk skola
Friskoleeländet — socialdemokratins största svek någonsin
Att vi har skolor som Vetenskapsskolan och att skolor som Thorén Innovation School kan fortsätta sin verksamhet trots massiv kritik från Skolinspektionen är inte att förundras över. Det är ett resultat av att det ses som en rättighet snarare än ett privilegium att driva skolor och att beröva någon en rättighet är ingen enkel juridisk process. Eftersom detta synsätt förefaller djupt förankrat så lär den politiska indignationen över olämpliga huvudmän fortsätta att tävla med den politiska oviljan att göra något åt problemet.
I Sverige år 2019 låter vi friskolekoncerner med undermålig verksamhet få plocka ut skyhöga vinster — vinster som den svenska staten gladeligen låter dessa koncerner ta av vår skattefinansierade skolpeng. Dessa smarta välfärdsplundrare har överlag en högre lönsamhet än näringslivet i sin helhet, men när man väl plundrat färdigt lämnar man över problemen och eleverna till den förkättrade offentliga sektorn.
Många är med rätta upprörda och de som är kritiska till privatisering av vård och skola har haft gyllene tillfällen att tydligt och klart tala om att man nu vill se till att undanröja möjligheterna för vinstdrivande bolag att verka inom vård, omsorg och skola.
Men så har inte skett.
Istället har det kommit en jämn ström av krav på ökad kontroll, tuffare granskning och inspektioner. När nu privatiseringsvåtdrömmen visar sig vara en mardröm så tror man att just det som man ville bli av med — regelverk och ‘byråkratisk’ tillsyn och kontroll — skulle vara lösningen.
Ett flertal undersökningar har på senare år visat att det system vi har i Sverige med vinstdrivande skolor leder till att våra skolor blir allt mindre likvärdiga — och att detta i sin tur bidrar till allt sämre resultat. Ska vi råda bot på detta måste vi ha ett skolsystem som inte bygger på ett marknadsmässigt konkurrenstänk där skolor istället för att utbilda främst ägnar sig åt att ragga elever och skolpeng, utan drivs som icke-vinstdrivna verksamheter med kvalitet och ett klart och tydligt samhällsuppdrag och elevernas bästa för ögonen.
Vi vet idag att friskolor driver på olika former av etnisk och social segregation, påfallande ofta har låg lärartäthet och i grund och botten sviker resurssvaga elever. Att dessa verksamheter ska premieras med att få plocka ut vinster på våra skattepengar är djupt stötande.
I ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och demokrati borde det vara självklart att skattefinansierade skolor inte ska få drivas med vinst, segregation eller religiös indoktrinering som främsta affärsidé!
Många som är verksamma inom skolvärlden eller vårdsektorn har haft svårt att förstå socialdemokratins inställning till privatiseringar och vinstuttag i välfärdssektorn. Av någon outgrundlig anledning har ledande socialdemokrater under många år pläderat för att vinster ska vara tillåtna i skolor och vårdföretag. Ofta har argumentet varit att driftsformen inte har någon betydelse. Så är inte fallet. Driftsform och att tillåta vinst i välfärden har visst betydelse. Och den är negativ.
Historiens dom ska falla hård på ansvariga politiker — och inte minst på socialdemokratins Göran Persson, Kjell-Olof Feldt och alla andra som i deras fotspår glatt traskat patrull — som hänsynslöst och med berått mod låtit offra den en gång så stolta svenska traditionen av att försöka bygga en jämlik skola för alla!
Till skillnad från i alla andra länder i världen har den svenska socialdemokratins ledning gjort det möjligt för privata företag att göra vinst på offentligt finansierad undervisning. Och när borgerliga regeringar ytterligare stimulerat privatiseringsvågen har socialdemokraterna bara tigit och varit passiva. Och detta trots att det hela tiden funnits ett starkt folkligt motstånd mot att släppa in vinstsyftande privata företag i välfärdssektorn.
Socialdemokratin har idag har historiskt låga väljarsiffror. Mot den här bakgrunden får detta föga att förvånas över. När man för en politik som främst slår mot den grupp av människor man påstår sig värna om, är det inte så konstigt att väljarna flyr.
Att socialdemokratin fortsätter bidra till skolans urholkning med sitt stöd för friskolor och deras vinstuttag är så klart inte den enda anledningen. Men säkert en av de viktigare. Ett tydligare självmål inom politiken är svårt att hitta. Att Löfvenregeringen i början på året lovade att man inte ska verka för vinstbegränsning inom skola och omvård fullbordar bara detta det största sveket någonsin mot de egna väljarna.