by A balloonist, lost, sees someone walking down a country lane. The balloonist lowers the balloon and shouts down to the the walker: “Where am I?” “About 20 feet above the ground,” comes the reply. After a moment’s pondering, the balloonist says: “You must be an economist.” “How did you know?” “Your information is perfectly correct and totally useless.” Grossman-Stiglitz-paradoxen visar att om marknaden vore effektiv – om priser fullt ut reflekterar tillgänglig information – skulle ingen aktör ha incitament att skaffa den information som priserna förutsätts bygga på. Om å andra sidan ingen aktör är informerad skulle det löna sig för en aktör att införskaffa information. Följaktligen kan marknadspriserna inte inkorporera all relevant information om de nyttigheter som byts på
Topics:
Lars Pålsson Syll considers the following as important: Economics
This could be interesting, too:
Lars Pålsson Syll writes Daniel Waldenströms rappakalja om ojämlikheten
Peter Radford writes AJR, Nobel, and prompt engineering
Lars Pålsson Syll writes MMT explained
Lars Pålsson Syll writes Statens finanser funkar inte som du tror
A balloonist, lost, sees someone walking down a country lane. The balloonist lowers the balloon and shouts down to the the walker:
“Where am I?”
“About 20 feet above the ground,” comes the reply.
After a moment’s pondering, the balloonist says:
“You must be an economist.”
“How did you know?”
“Your information is perfectly correct and totally useless.”
Grossman-Stiglitz-paradoxen visar att om marknaden vore effektiv – om priser fullt ut reflekterar tillgänglig information – skulle ingen aktör ha incitament att skaffa den information som priserna förutsätts bygga på. Om å andra sidan ingen aktör är informerad skulle det löna sig för en aktör att införskaffa information. Följaktligen kan marknadspriserna inte inkorporera all relevant information om de nyttigheter som byts på marknaden. Självklart är detta för (i regel marknadsapologetiska) mainstreamekonomer synnerligen störande. Därav ‘tystnaden’ kring artikeln och dess paradox!
Grossman & Stiglitz – precis som senare Frydman & Goldberg gör i Imperfect Knowledge Economics (Princeton University Press 2007) – utgår från och förhåller sig till Lucas et consortes. Deras värdering av det informationsparadigm som rationella förväntningar bygger på sammanfaller också så vitt jag kan bedöma helt med min egen. Det är ur relevans- och realismsynpunkt nonsens på styltor. Grossman-Stiglitz-paradoxen är kraftfull som ett yxhugg mot den neoklassiska roten. Det är därför den så gärna ”glöms” bort av neoklassiska ekonomer.
Kruxet med ”effektiva marknader” är – som Grossman & Stiglitz på ett lysande sätt visar – att de strikt teoretiskt bara kan föreligga när information är kostnadsfri. När information inte är gratis kan priset inte perfekt återspegla mängden tillgänglig information (nota bene – detta gäller vare sig asymmetrier föreligger eller ej).
Den i mitt tycke intressantaste funderingen utifrån Grossman & Stiglitz blir vad vi har för glädje av teorier som bygger på ”brusfria” marknader, när de inte bara är hopplöst orealistiska utan också visar sig vara teoretiskt inkonsistenta.
Trams är trams om än i vackra dosor.